In the few years that I have lived in Sweden I have gotten to learn one thing more than most if you are a success in sport you are idolised. Though I have tried, with some success, to get into Ice Hockey and Bandy, football will always remain my sport.
If there is one name over the past decade that is synonymous with Swedish football it is, of course, Zlatan Ibrahimovic
Mention Zlatan to most Swedish people and they look at you like you are discussing a member of family, or a favourite sunny place that warms the mind on a cold winters day.
And why not? He is certainly one of Sweden’s finest ever players. Easily the most gifted and naturally talented of his generation. In my era, only the legendary Henrik Larsson was equal.
Zlatan has all the attributes to make him a great. Tall, powerful, great experience and the audacity to pull off the ridiculous and make it look so easy (Remember his fourth against England?)
When I moved to Sweden, I left behind a season ticket at Chelsea. I had been a season ticket holder for ten years, and my aim was to find a club in Sweden that I felt the same passion and love for. As my local team were Norrköping I attended a few games. But then all my newly made Swedish friends were telling me that Norrköping was not the team, it was Djurgarden, Helsingborg or another range of teams. No matter what game I attended I just never found any bond. That was until I went to Linköping.
It was one June afternoon in 2011. I was in Linköping and saw that there was a football game being played. No difference to all the games that I had been to in the previous few months, with the exception that Linköping were a women’s football team.
I had been to some Chelsea ladies games, but this was the first time that I had attended a ladies game here in Sweden. I had to say it was like watching a local game back home, little atmosphere, and almost empty stadium. But the main difference is what was on the pitch.
I think Linköping won that game 4-3 after being 2-0 down and I was hooked. Something about this small city made me feel like I belonged there. I had no idea whom of the players were. Had no idea if this was even a professional league, but I went away feeling like Chelsea had just beaten Man Utd at Stamford Bridge.
Fast-forward two years and my love of the women’s game has grown immensely. In the past two seasons, I have only missed one Linköping game, home or away. I’ve sat in the blazing Swedish sun; I have gotten soaked in the rain and even saw one game in -14 degrees (I was the only one there).
Throughout that time, I have gotten to know and see world class players such as Nilla Fischer, Lotta Rohlin, Jessica Samuelsson, Louise Fors, Pernille Harder, Sofia Lundgren and many more. Those are just the Linköping players. Each week I have got to see world class players such as Marta, Press, Oqvist etc.
I even made a best friend in Lisa De Vanna
Every game has never disappointed me. Each game I look forward to without any doubt. Those days where I would meet the lads for a few beers before going to watch Chelsea is now replaced with a few, rather expensive, beers before going to watch Linköping.
Sweden put on a wonderful Women’s European Championship tournament this year. It was a wonderful spectacle that broke all records. Sweden came close to causing an upset but again were denied.
So this week Zlatan Ibrahimovic made some rather stupid comments about men and women’s football in comparison.
He spoke out after fellow international Anders Svensson was given a new Volvo for breaking Thomas Ravelli’s record of 143 international caps. Yet Swedish women’s international Therese Sjogran failed to get any similar recognition despite playing 183 caps for Sweden.
Zlatan was quoted as saying
“With all respect for what the ladies have done, and they’ve done it fantastically well, you can’t compare men’s and women’s football. Give it up, it’s not even funny,”
“When I come out in Europe they compare me to [Lionel] Messi and [Cristiano] Ronaldo. When I come home they compare me to a female player. With all respect for the ladies, they should be rewarded in relation to what they generate [financially].
“I was asked [by Swedish media] in the summer who was the better player, me or [Sweden striker] Lotta Schelin. You’re joking with me, right? When I’ve broken all these records, this goal record, the goals in the national team, who shall I compare it to? Shall I compare it to whoever has the record, or the ladies?”
I find this staggering. Women’s football is nothing compared financially to the men’s. There are international players worldwide who earn less in a month than Zlatan earns in a day. These are players that represent their countries.
Many players have full time jobs as well as playing international football. I even read that some internationals that have since retired are selling off memorabilia just to pay bills. Compare this to Zlatan’s wages and the difference is staggering.
Yet, regardless if, they turn up each session. Often pay there own way to travel to games, medical expenses paid themselves sometimes. Women have just as much passion and love for the game as the male professionals, yet what makes their dedication even more remarkable is they do it without hardly any fiscal reward.
Yet despite his sheer brilliance and natural ability Zlatan has failed to win a World Cup, European Cup, Champions League, or Europa Cup. Sweden’s women have won bronze in the last World Cup and European Championships and have also finished second in a world cup final in 2003.
Sweden’s women football are a wonderful team to watch. Each player deserves the same credit and recognition that the men’s team, as do all teams worldwide. When the captain of the men’s team makes comments such as this, it makes me wonder what damage it can do. Zlatan should be supporting and endorsing women’s football all the way.
Could you imagine Beckham saying the same thing for England?
Zlatan you are a genius, Sweden loves you and always will. You’re one of the most talented players in the world.
But have some respect for the women’s game. If you attended one you may just change your mind.
Swedish (I try…)
Under de åren som jag har bott i Sverige jag har fått lära sig en sak mer än de flesta om du är en framgång i idrott du är idealiserade. Men jag har försökt, med viss framgång, för att få in ishockey och Bandy, fotboll kommer alltid att vara min sport.
Om det finns ett namn under det senaste decenniet som är synonymt med svensk fotboll är det, naturligtvis, Zlatan Ibrahimovic
Nämna Zlatan till de flesta svenska folket och de ser på dig som du diskuterar en medlem av familjen, eller en favorit solig plats som värmer sinnet en kalla vintrar dag.
Och varför inte? Han är verkligen en av Sveriges finaste någonsin spelare. Lätt den mest begåvade och naturligt begåvad i sin generation. I min tid var endast den legendariska Henrik Larsson lika.
Zlatan har alla attribut att göra honom en stor. Lång, kraftfull, stor erfarenhet och fräckheten att dra av löjligt och att det ser så lätt (kom ihåg hans fjärde mot England?)
När jag flyttade till Sverige, lämnade jag bakom ett Årskort på Chelsea. Jag hade en innehavare av ett säsongskort i tio år, och mitt mål var att hitta en klubb i Sverige som jag kände samma passion och kärlek för. Som min lokala team var Norrköping deltog jag i några spel. Men då alla mina nygjorda svenska vänner berättade att Norrköping var inte laget, det var Djurgården, Helsingborg eller ett annat antal lag. Oavsett vilket spel jag deltog jag hittade aldrig någon bond. Det var tills jag gick till Linköping.
Det var en juni eftermiddag i 2011. Jag var i Linköping och såg att det fanns en fotbollsmatch som spelas. Ingen skillnad för alla spel som jag hade varit i de föregående månaderna, med undantag för att Linköping var ett damlag fotboll.
Hade jag varit i några Chelsea ladies spel, men detta var första gången som jag hade deltagit en damer spel här i Sverige. Jag var tvungen att säga att det var som att se en lokal spel hemma, lite atmosfär, och en nästan tom stadium. Men den största skillnaden är vad som var på planen.
Jag tror Linköping vann det spelet 4-3 efter att 2-0 i och jag var fast. Något om denna lilla stad fick mig att känna att jag hörde hemma där. Jag hade ingen aning vem av spelarna var. Hade ingen aning om detta var även en professionell liga, men jag gick därifrån med en känsla som Chelsea hade precis slagit Man Utd på Stamford Bridge.
Snabbspola framåt två år och min kärlek till Damernas spel har vuxit enormt. Tidigare två säsonger, jag har bara missat en Linköpings match, hemma eller borta. Jag har suttit i svenska solgasset; Jag har blivit blöta i regnet och såg även en match i-14 grader (jag var enda där).
Under hela den tiden har jag fått veta och se världen klass spelare som Nilla Fischer, Lotta Rohlin, Jessica Samuelsson, Louise Fors, Pernille Harder, Sofia Lundgren och många fler. De är bara Linköpings spelarna. Varje vecka har jag fick se världen klass spelare som Marta, Press, Oqvist etc.
Jag gjorde även en bästa vän i Lisa De Vanna
Varje spel har aldrig gjort mig besviken. Varje spel jag ser fram emot utan tvekan. Dessa dagar där jag skulle träffa grabbarna för ett par öl innan du går att titta på är Chelsea nu ersatt med ett par ganska dyra, öl innan kommer att titta på Linköpings.
Sverige sätta på en underbar Damernas EM turnering i år. Det var en underbar spektakel som slog alla rekord. Sverige var nära att orsaka en upprörd men igen nekades.
Så denna vecka gjorde Zlatan Ibrahimovic några ganska dumma kommentarer om män och kvinnors fotboll i jämförelse.
Han talade ut efter Karl internationella Anders Svensson fick en ny Volvo för att bryta Thomas Ravelli rekord av 143 landskamper. Ännu svenska kvinnors internationella Therese Sjogran det gick inte att få något liknande erkännande trots spelar 183 landskamper för Sverige.
Zlatan citerades som säger
“Med all respekt för vad damerna har gjort, och de har gjort det fantastiskt bra, du kan inte jämföra män och kvinnors fotboll. Ge upp, det är inte ens roligt”
“När jag kommer ut i Europa de jämföra mig med [Lionel] Messi och [Cristiano] Ronaldo. När jag kommer hem de jämföra mig med en kvinnlig spelare. Med all respekt för damer, bör de belönas i förhållande till vad de genererar [ekonomiskt].
“Jag blev tillfrågad [av svenska medier] sommaren som var den bättre spelaren, mig eller [Sverige anfallare] Lotta Schelin. Du skämtar med mig, rätt? När jag har brutit alla dessa poster, postens mål, mål i landslaget, vem skall jag jämföra med? Skall jag jämföra det med den som har posten eller damerna?”
Jag tycker att det är svindlande. Damfotbollen är ingenting jämfört med ekonomiskt att männens. Det finns internationella spelare över hela världen som tjänar mindre i månaden än Zlatan tjänar på en dag. Detta är spelare som representerar sina länder.
Många spelare har heltidsjobb som spelar fotboll. Jag läste även att vissa landslagsspelare som sedan har gått i pension säljer ut minnessaker bara för att betala räkningar. Jämför detta med zlatans löner och skillnaden är häpnadsväckande
